♥

Har testat mig lite fram hela tiden med Brownie i hoppningen och fått olika tips från olika tränare. Och det känns faktiskt som att vi har hittat hans grej nu, det som är bäst för honom, just nu.

*Han måste verkligen få upp huvudet så att han ser ordentligt, han är inte lika "snabbtänkt" annars och han får då lite lättare att taxera.
* Han blir gärna ganska lång men samtidigt seg, jag måste hålla i honom mer än jag tror (såklart inte hårt) och driva honom framåt med sätet.
* Eftergift behöver han mycket, trots att det inte ser så snyggt ut med "händerna vid öronen" på lägre höjder så måste jag göra det som är bäst för honom, han får då bättre plats med benen så att han inte "droppar" ett som han ofta gjort tidigare.

Det är lite såhär man måste göra på honom tills vidare, tills han blir mer rutinerad. Det tycker de som jag har tränat för också. Och som jag upplever det så trivs Brownie med det också. Han blir piggare och öronen är spikade framåt. Han tar för sig mer och sprången blir ju tusen gånger bättre! Han är ingen lätt häst, inte någonstans.

Jag har inte blivit serverad någon klar häst som vissa kanske kan tro. Självklart har jag tur som bor med en hästintresserad familj och jag är oerhört tacksam gällande detta. Men som jag, min mamma och min syster har kämpat med Brownie. Vi tar hand om honom och utbildar honom så gott som vi kan. Han får regelbundet besök av kiropraktor, han får massage och allt för att han ska må bra!


Allt för dig min älskade ♥